Nu var det länge sen, men idag var det dags igen. Och det efter att jag fått vara ensam i över en timme. Jag åkte och handlade, kanske var det den påfrestningen som utlöste det hela. Eller det växlande vädret.
Luften gick i allafall ur mig helt när jag kom hem, migränen exploderade och jag önskade alla, inklusive mina barn, dit pepparn växer. Allt jag ville var att få vara ensam, i lugn och ro. Naturligtvis sammanföll sammanbrottet med den tid på dygnet då barnen är på sitt absolut sämsta humör - timmen innan middagen. Snälla maken klev in och skickade upp mig till sovrummet medan han tog hela barn-kalabaliken.
Nu känns det lite bättre, även om jag fortfarande har mycket migrän och känner mig allmänt less. Men det är väl bara att bryta ihop och gå vidare. Något annat finns ju inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jobbigt. Skönt att du verkar ha en riktigt bra make. :o)
Den bästa!
Instämmer. Vad underbart med en så bra man! :)
Tycker så synd om dig gumman!
Det är ju en himla tur att maken är en sån bra make (fast å andra sidan så gifter man sig väl helst inte med en kass make om man kan undvika det ;o)
Jag hoppas att du mår mycket bättre idag!
Tur att det finns förstående makar/sambor som kan rädda situationen! Dagarna innan mens brukar det vara bäddat för liknande sammanbrott för min del..
Skicka en kommentar