Kan man få ta ledigt från sitt liv? Det är för mycket nu och jag fixar inte det. Huvudet värker, jag har ont i magen av oro, och i morgon, mitt i allt, kommer svärmor. Drömmen vore om maken, barnen och svärmor kunde åka till landet. Vara där några dagar så att jag och Vovvan fick vila. Fast det är nog mer en utopi än en dröm.
När man inte orkar gå upp för trappan, för att det tar emot i själen, då vet man att det inte är riktigt som det ska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Nämen det lät som en jättebra idé, är det för långt eller?
Ta hand om dig!
Kram Åsa
Vännen min...Kram
Åsa: Jag tror ärligt talat inte svärmor fixar det. Det är en tillräckligt stor grej att ta sig hit, att dra ut på landet, utan rinnande vatten inne och avlopp, det blir nog för mycket. Lägg sen till tre galna ungar och en man som helst inte vill umgås med sin mamma alls...
Alex: Kram tillbaka!
Svärmodern måste väl ändå hjälpa till om hon ska husera hos er, Även om de inte åker till landet. Några dagsutflykter med sin son och barnbarn borde hon betala med - minst!
Ponder: Jag tycker du har all rätt att skicka dem till landet om du känner att du inte orkar. Vem skulle missunna dig det så som du har det?!
Spontant skulle jag vilja fråga vem som är viktigast? Du eller svärmor. Men så får man ju inte tänka...
Åhh vad jag känner igen känslan att själen inte orkar. Att man inte pallar med tanken av vilken påfrestning det kommer att bli. Den känslan är nästan värre än själva händelsen i sig (utan att med det på något sätt säga att händelsen inte är jobbig, tvärtom).
Det är svårt att sätta gränser och jag förstår din vånda. Men jag önskar att du vågar kräva det du faktiskt har rätt till - lugn och ro. Det är ingen annan som kan skriva dig på näsan hur mycket du orkar eller vill ska hända runt omkring dig.
Sedan en känga till maken. Det är hans mamma och till syvende och sist hans ansvar. Inte ditt.
Så, ta hand om dig Ponder!
Skicka en kommentar