En inte så lyckad middag

Idag skulle jag ta mig samman och laga mat, d v s inga halvfabrikat, utan här skulle lagas från grunden så att vi alla skulle få mat vi mår bra av. Bestämde mig för lasange. Det tog tid = alla vrålhungriga och gnälliga, men gick bra... fram till att jag skulle sätta in den i ugnen. Då sa det "psssscht", luktade bränd människa och såg ut så här:
Aj som fan, men lasangen stod ju i allafall i ugnen. Synd bara att ungarna håller på att dö av hunger. På med TV:n för att de två äldsta skulle bli tysta, den yngsta fick lite kokt potatis från igår. Äntligen är maten klar. Lassar upp på allas tallrikar, ignorerar prat om "det och det tycker inte jag om", "det där tycker jag är äckligt" och koncentrerar mig på att försöka få lite mat i mig. Prinsen petar runt i maten, tar några pytte tuggor och säger sen "Jag tycker inte om sån där i maten" och pekar på något på tallriken. Jag slänger ett getöga och säger "Det är bara basilika, det tycker du om, ät nu.". Prinsen petar lite till och säger "Jag tycker inte om sån där mask.". Jag, något irriterad, säger "Det är inga maskar i maten, ät nu!". Prinsen petar ännu lite till och säger "Jag tycker inte om att äta sån där mask. Den kryper i maten nu". Jag tittar lite noggrannare och ser det här (i på bilden):
Hej då matlusten, nu vill jag inte äta mer. Så kan det gå när man försöker göra sig till. I morgon blir det korv och makaroner, igen.

(Stackars Prinsen - tänk om han snällt hade tuggat i sig maten, med larven i... Hulkar av bara tanken.)