En sån där dag

Ni vet att man brukar säga att man önskar att dagen tagit slut innan den började? Idag är just en sådan dag.

Jag vaknade med ett ryck ur min drogsömn (man blir väldigt väldigt trött av Saroten och sover tungt och djupt) av att maken står med lille H. i famnen vid min säng. Ur lille H's mun strömmar det blod. Han har ramlat med en leksak i munnen, berättar maken, och det ser visst värre ut än vad det är. Jag måste tydligen, i mitt drogade tillstånd, ta hand om lille H, medan han lämnar de andra i skolan och på dagis. Sen åker han till jobbet.

Jag, som inte riktigt vaknat än, tar emot min eländige lille kille och försöker trösta honom så gott det går. Efter ett tag somnar vi om. När vi vaknar en timma senare sipprar det fortfarande blod ur munnen på honom, hunden vaknar av och an där nere och gnäller, och hela sängen är blöt och stinker välling. Då minns jag att maken gav mig en flaska välling, som jag bara slängt år sidan när jag skulle trösta H. Nu är det en flaska minus välling, för den är i hela sängen.

Kravlar mig ur sängen och kollar lille H's mun - det ser verkligen inte snyggt ut, men tänderna verkar vara hela och sitta fast. Mår helt overkligt och lille H. vill bli buren - ingen bra kombination. Dessutom måste hunden ut. Tar med hunden ut i trädgården och låter dörren vara öppen så att H också kan gå ut. Går runt med hunden och ser plötsligt lille H ute på gatan. Tittar bakåt och inser att grinden inte är stängd. Säger åt hunden att stanna, medan jag löper efter lille H och sätter honom på rätt sida av staketet med stängd grind.

Tillbaka inne mår jag ännu sämre. Ringer hem maken, som av någon outgrundlig anledning tagit bussen till jobbet idag. (Annars är han väldigt snabb på att ta bilen, men inte idag...) När han kommer hem 1,5 timme senare mår jag skit och är riktigt irriterad. Lämnar över lille H och börjar ringa runt till BVC, sjukvårdsupplysningen och folktandvården för att ta reda på vad/om något ska göras med den trasiga munnen (som fortfarande blöder). Det tar en timme till, och då var tiderna hos tandläkaren slut, men vi fick en i morgon med försäkran om att inget kunde göras idag som de inte kan göra i morgon.

Äntligen ska jag få vila. Trodde jag. Då ska maken hämta Prinsen på dagis, och H får stanna hemma. En H som bara vill bli buren, av en mamma som bara vill ligga ner. Även det en dålig kombination.

Och så har det liksom rullat på. När alla barnen är hemma blir det ingen vila, då är det fullt upp med mellanmåll, rumptorkning, blöjbyten, middagsplanering mm mm. Dessutom har maken och jag inte varit kompatibla för fem öre idag, utan rykt ihop över skitsaker flera gånger. Nu sitter vi på olika våningar med varsin dator och kopplar av. Om en stund, när jag känner mig i balans igen ska jag gå ner och tala om att jag älskar honom, men att jag inte fixar sådana här dagar. (Vet inte var han fick det ifrån, att jag skulle fixa att ta hand om en trasig H. mitt i drogdimman?)