Cyklar och hämtar barnen på dagis, i spöregn. Kommer hem med blomstrande migrän. Dumpar lille H i sängen och slänger ut de stora två i trädgården - allt för lite lugn och ro.
Nu slåss de i trädgården och lille H. skriker i sin säng (tacka fan för det, han som har sovit över två timmar på dagis vill väl inte sova nu). Prinsen, som hört lille H's skrik ut i trädgården, sticker in huvudet genom dörren och säger "Lille H. är faktiskt vaken nu, han somnar inte om. Du måste hämta honom nu.". Så sant, så sant. Och jag ska hämta honom, alldeles snart. Ska bara ta sats och hoppas på att huvudet inte sprängs när jag reser mig upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ibland önskar jag att det fanns en tappkran på ditt huvud. Då det blev som värst kunde man liksom bara öppna kranen och tappa ur värken.
Knäppa önskningar men nog vore det bra skönt.
Kram!
Du, när migränen slår till vore det inte dumt alls att kunna lätta på trycket.
Kram tillbaka!
Ååå... vad sjutton ska man säga? Livet är inte schysst. Varför ska du behöva utstå denna migrän för?
Kram till dig och familjen!
Så kan ni ju inte ha det...kan ni inte ha barnen på dagis tills dín man kan hämta?
Kram Åsa
Jag har också haft några såna dagar genom åren som gått som tur inte så många!!!!! Men kan du inte få ha dem längre dagar på dagis? Det håller ju inte att ha det så! Jag fick utöka timmarna efter att jag insett att jag blivit sämre! Det innebär ju att de kan vara där länge men att jag kan efter hur jag mår hämta dem tidigare ibland!
Hoppas det löser sig för er!
Kramar
Nikki
Skicka en kommentar