Migränen dämpad. Inte lika rastlöst och deppig. Istället behagligt lummig. Frågan är hur bra det är att ha ansvar för tre barn i det här tillståndet...
Maken kom hem tidigare, idag också. I morgon tyckte dagispersonalen att killarna kunde vara där en timme längre. (Undrar hur sliten jag såg ut för att de skulle föreslå det självmant?) Och det sa jag naturligtvis inte nej till. Är väldigt tacksam för att vi har så lyhörd personal där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oj så tufft du har. Jag är så imponerad av hur du kämpar! Bra jobbat Ponder :)
JA! Jippi!!! Vad bra vännen!! Kanon. =)=)=)
Skicka en kommentar