Nu är stugan lämnad och likaså Roslagen för den här gången. Blir nog ingen mer tur dit ut i år och det känns lite tomt. Inget mer att se fram emot den här sommaren - nu väntar bara allvaret med dagis, skola och jobb/studier.
Jag vet att jag borde se fram emot att få börja läsa journalistiken, men på något vis förlorade den sin glans när antagnings beskedet kom. Om jag kom in, då kan det väl ändå inte vara en så bra utbildning ändå? (Har jag berättat att mitt professionella självförtroende för länge sen nått den absoluta botten? Någon som vet hur man ändrar på det?)
Sen känns det lite osäkert hur det kommer gå med min migrän. Kommer jag klara av att plugga på heltid? Behöver jag vara sjukskriven, eller räcker det med att jag får särskilt högriskskydd (man slipper karensdagarna när man behöver vara hemma en dag här och en dag där)? Kommer neuro vilja sjukskriva mig över huvud taget? Och vad tycker FK? Får jag över huvudtaget plugga med sjukpenning? Kan jag räkna det som rehabilitering? Om inte, måste jag börja bråka med jobbet om att avsluta min avhandling med pengar som inte finns.
För mycket, som sagt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nu ska du inte vara sån! Av det lilla jag har sett tycker jag att du verkar vara jätteduktig!
Grubbla inte för mycket, det blir ju ändå som det blir utan att vi sliter på de små grå i förväg :o)
Naturligtvis har du rätt - det tjänar ingenting till att grubbla, men ibland ramlar man som bekant dit ändå...
Tack för komplimangen, jag suger åt mig och försöker intala mig själv att utbildningen faktiskt duger, även fast jag kom in.
Skicka en kommentar