Ovant

Det är tyst i huset. Dottern är ute och leker. Maken tog Prinsen med sig till sitt gamla jobb för en fika. Själv sitter jag här och väntar på att lille H ska vakna (är det tyst i huset ligger ju han och sover middag). Sen kommer jag på att min lille plutt är på dagis, det är därför det är tyst och lugnt här. Det känns både bra och lite vemodigt. Jag saknar att ha honom här med mig, saknar tiden vi aldrig riktigt fick tillsammans. Nu är det nya tider, men jag har inte riktigt hängt med.