Nu är jag hemma igen, sedan ganska många timmar, men när man har varit borta länge är det många som slåss om ens uppmärksamhet... Kunde man tro!
Lille H blev blyg och ville inte titta på mig, men däremot flirtade han hej vilt med sin moster. Dottern spelade dataspel och kom inte ens ner och sa hej, förän jag sa till henne. Maken slängde till mig en snabb puss, sen drog han till affären (vilket jag absolut kan förstå efter att ha varit ensam med kidsen så länge). Tur attåtminstone Prinsen slängde sig om halsen på mig och sa:
"Mamma, jag har saknat dig SÅ mycket. Tur du kom hem nu. Du har varit borta länge. Jag tycker om dig." (Jag vet ju att de andra också tycker så, bara att de har lite konstiga sätt att visa det på.)
Nu sitter jag här vid datorn och svajar. Bussbenen har kommit tillbaka, och snart måste jag nog vingla i säng tror jag. I morgon ska min lille lille pluttras börja på dagis. Men det tar vi i morgon - den dagen, den sorgen.
Till sist: Jag har haft en helt underbar resa, trots migrän, långa bussresor och att jag inte fick krama Busmamman*. Och allt tack vare er, mina vänner. Jag längtar redan till nästa gång.
* Jag gick åt fel håll runt Ullevi och det var så mycket folk att det liksom inte gick att vända... Förhoppningsvis får även vi kramas på riktigt snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
haha, visst är det trevligt att känna att man varit saknad ;o)
Härligt att du har haft det bra trots det jobbiga!
Hur har det gått på dagis?
Å förresten... vi (jag tror jag kan tala för maken i detta) tyckte det var väldigt roligt att få låna dig några dagar! Synd bara att jag var så vansinnigt trött =/
Pysen: Ja verkligen - otacksamma små glin. ;)
-sl-: Tur att ni tycker så och inte tvärtom. ;) Och att du var trött kan ju inte du rå för, eller hur? Jag hoppas att du snart får börja sova igen.
Skicka en kommentar