Vet inte vad det är, men både min neurolog och min handläggare på FK ringer på det konstigaste tider. Idag var det FK's tur att ringa, precis när jag gått in i PM-dimman (det ska lämnas in i morgon och... ja, ni vet ju hur jag jobbar). Han ville mest stämma av, tala om att sjukintygen kommit in, att han betalar ut pengarna till den 25:e och att han sen avslutar mitt sjukfall. (Det känns väldigt bra, även fast jag egentligen inte är frisk, så kan jag ju låtsas att jag är det i tre månader nu eftersom jag är utskriven från FK.) Konstigt nog tog det lilla 45 minuter att förmedla. Han är en pratglad prick min handläggare, eller min "pojkvän på Försäkringskassan" som Maken brukar kalla honom för att samtalen alltid blir så långa.
Om jag blir sjuk igen (...) hoppas jag att jag får samma handläggare. Jag önskar också att alla handläggare på FK var sådana - förstående och medmänskliga. Vad mycket ångest och lidande som skulle undvikas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vilken kille! Jag visste inte att dom hade kvällstider också. Det har dom säkert inte och därför blev han en ännu bättre kille! (Så länge han inte har en fru som vill att han ska komma hem...)
Jag delar din förhoppning, för visst vore det underbart att alltid bli behandlad med respekt och medkänsla från FK... Min nuvarande handläggare (nr 4 eller 5) hoppas jag att jag får ha kvar under många år. Tänk att få ett garanterat godkännande av sin sjukersättning efter tre månader varje gång, i stället för som skräckexemplet; nio månader. *Drömmer*.
Skicka en kommentar