Redan igår faktiskt. (Jag tror också på att ta tag i saker på en gång. Annars ligger det lätt och jäser till något ännu större än vad de egentligen är.) Men jag blev inte så mycket klokare av det. Jag fick en ursäkt, men ingen förklaring. Det känns bättre, det gör det, men osäkerheten finns kvar. Vad var det jag såg, det där som inte var något?
Tack alla för era ord, råd och kramar. Ert stöd betyder oerhört mycket, nu som alltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Skönt att höra att det känns bättre, men jag hoppas att det kan sluta gnaga inom dig...
Massor av kramar!
Ibland önskar man att man var lite mer grabbig. De hade säkert sagt, jaha och sen var det inte mer med det. Vi kvinnor grubblar och vrider och vänder. Vi ser saker som finns där men vi är också duktiga på att se saker som INTE finns där. Vad som är fallet i detta läge kan jag ej sia om :) men time will tell som man säger. ;)
Passa på att pussa gubben lite extra. Försök komma iväg en stund bara ni två så känner du nog av hans intentioner.
Kram!
Jag läste vad du skrivit men hann fastna i något annat så klart...
Bara att du tig tag i det direkt, men ni måste ju lösa det helt och hållet med, annars ligger det ju kvar och gnager i dig...
Jag och M har ju haft våra duster som du vet så jag vet hur jobbigt det är! Hopppas du känner dig lite bättre i alla fall!
Stor kram Åsa
Hoppas att allt ordnar upp sig och att den där gnagande känslan försvinner.
KRAM!
Kommunikation är nog a och o när man som du känner sig osäker och fundersam.
Jag måste säga att jag är imponerad av dig och ditt sätt att hantera svårigheter.
Skicka en kommentar