Funderar ibland på att go big, att marknadsföra bloggen ordentligt för att dra hit en hel massa läsare. Sen tänker jag att jag nog inte orkar bli en sån storbloggare och att jag faktiskt är helt nöjd med de läsare jag har.
Hur känner ni, har ni någonsin funderat på att expandera?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Tanken fanns en period, då jag gick hemma. men jag insåg att jag inte har kompetensen i skrift att locka många läsare och dessutom har jag svårt att hålla mig hemlig ;) Så stängt blev det i stället - helt motsatta. Du skulle få många läsare om du ville satsa, för du har förmågan att uttrycka dig på ett sätt som får mig att känna: ja men sååå känner/tycker/tänker jag också alternativt: aha, så tänker/känner/tycker hon.
blablabla märks min sömnbrist något? Nu ska vi ta kaminen Svante och försöka få några timmars sömn.
kram!
Nä, det har jag aldrig tänkt på tror jag.
Vad har du då för strategi?
Nja...tanken har väl slagit mig och min blogg har varit relativt välbesökt, ffa efter att jag var med i Amelia.
Men nu är den ju låst och jag har runt 100 besökare inbjudna.
Känns tryggt att veta vem som läser med tanke på hur öppen jag är...
Tja...på sätt och vis så vore det kul. Men då skulle jag behöva en ny strategi för hur hemlig/halvhemlig jag är. Och då skulle jag nog även ändra innehållet en smula och vara med politisk än vad jag är nu (vilket antagligen skulle roa nuvarande läsare föga, med några undantag).
Hur som helst så finns det inte tid över just nu för en satsning på bloggen.
Alex: Visst har du kompetensen att skriva - jag tror att du hade fått många läsare. Men det där med hemligheten är ju det svåra... Hoppas Svanten mår bättre nu?
S: Tja, typ att lägga till bloggen på alla topplistor jag hittar, kommentera i populära bloggar och nischa in bloggen riktigt ordentligt mot något. (Allmänna bloggar utan tydlig profil, som min t ex, har svårt att nå ut eftersom det finns så många i samma stil.)
Busmamman: Ja, jag tycker också det känns tryggt att inte halva Sverige är här, trots att jag är ganska anonym.
J: Ja, det vore ju lite roligt, men det kräver dels en nisch och dels mycket tid (och ork). Jag har nog kommit fram till att jag trivs bättre så här, när jag kan skriva som jag vill och när jag vill, kravlöst alltså.
På sätt och vis skulle jag vilja ägna mig åt skrivande på "yrkesnivå", men jag kommer inte att hålla för det och jag kan inte prestera någonting alls under långa perioder. En dröm är det dock fortfarande!
Helmus: Kanske det finns andra former av skrivande som skulle passa dig bättre? Jag vet ju att du kan skriva och att du har saker att berätta.
Skicka en kommentar