Respekt

Jag vet att jag varit lite ensidig i min beskrivning av livet som student på den humanistiska fakulteten. Mest fokuserat på det negativa, det jag inte tycker är så bra. På tiden alltså att jag tar upp något som är positivt!

Häromdagen hade vi redovisning av grupparbetet. Under min del av redovisningen avbröt/hoppade läraren in med lite fakta till en av mina slides. Fakta som kom senare under min presentation, men som kanske gjort sig bättre lite tidigare.

Jag tänkte inte mer på det, van som jag är med ett klimat där professorn avbryter hela tiden, och ofta försöker sätta den som håller föredrag på pottkanten. (Det är hans sätt att lära oss att se helheten och inte bara vår egen lilla bit. Hur bra det är för hans studenters självförtroende när de ska hålla föredrag kan disskuteras.) Döm om min förvåning när läraren (på journalistkursen alltså) först bad om ursäkt direkt efter vår presentation. Inte nog med det. Efteråt kom han fram till mig, bad om ursäkt igen och sa att det var väldigt dumt gjort att avbryta mig.

Under alla mina år på teknat-fakulteten har ingen någonsin bett om ursäkt för att han eller hon avbrutit mig mitt i ett anförande, oavsett om det vet befogat eller ej. Över lag ser jag en klar skillnad i sättet man behandlar sina studenter på de båda fakulteterna. På humfak behandlar det studenterna med respekt och varje åsikt är värd att lyssna på.

Det är väldigt långt ifrån den verklighet jag kommer ifrån och för första gången på mycket länge är jag inte nervös för att öppna munnen på föreläsningar och seminarier. Inte rädd för att bli mer eller mindre dumförklarad om jag skulle säga något som inte är helt rätt eller 100 % relevant.

Och det är fantastiskt vilka intressanta diskussioner man kan ha när alla får komma till tals.

P.s. Jag har svarat på era kommentarer till Fatal attraction och Glad och lite rörd.