Igår när jag var och shoppade slank jag in en sväng på Åhlens. Bäst jag stod där och klämde på Barbapapakläderna hörde jag någon snett framför mig börja snyfta för att sekunden efteråt störtgråta. När jag tittar upp ser jag en tjej, kanske tio år yngre än mig, som står och kramar sin kompis samtidigt som hon gråter så hon skakar.
Min första reaktion var att gå fram och fråga om jag kunde göra något. Sen kom jag på att hon säkert skulle tycka det var jätte jobbigt om en främmande människa kom fram och la näsan i blöt. Alltså lät jag bli. Typiskt svenskt. Inte störa, inte tränga sig på.
Men jag kan inte låta bli att tänka på henne och undra hur hon mår nu. Jag hoppas sorgen inte är allt för stor och svart hos henne i kväll. Att livet blir lättare, om än bara en liten smula varje dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Tack för din post i min blogg (jag svarade där borta, men tänkte jag nämner det här).
Jag har kört med Alvedon, men som sagt, jag funderar på om jag inte måste göra något mer nu.. Gå tillbaka till neurologen. Man blir ju lite skraj att ta sig ut av risken att det kommer ett anfall och man inte kan köra hem.
Jag läste något om att migrän var besläktat med epilepsi....vet inte hur det är med det. Har du hört något om detta?
(Förresten, jag gillar hur du skriver. I din blogg menar jag.)
Det är inte lätt att veta vad man ska göra när sånt där händer... Hon var ju i alla fall inte ensam stackarn.
Usch.. Stackars lilla tjej, hoppas att inget riktigt hemskt hade hänt henne! Jag hade nog inte heller gått fram om hon inte hade varit ensam förståss och det var hon ju inte.
DaisyAndMe: Tack själv, för kommentarer och komplimang om mitt skrivande. :)
Det är otroligt jobbigt just det där att man aldrig vet när skiten ska slå till. Förstår precis hur du menar. Jag har inte läst om att migrän är besläktat med epilepsi, men jag vet att ett av (de tyngre) läkemedlen mot migrän är just en epilepsimedicin.
Pysen: Nej, det är jätte svårt att veta. Hade hon varit ensam hade jag gått fram.
Mammabloggen: Ja, jag hoppas också att det inte var något jätte hemskt...
Skicka en kommentar