Surfar runt och kollar vad mina bloggvänner, nya och gamla har för sig. Känner att trots att jag suttit i husarrest i över 18 månader är jag inte helt isolerad.
Om det här hade hänt innan internet hade jag blivit galen på riktigt av isoleringen.
Dagens tack går till alla er som fyller cyberrymden med liv. Alla ni som finns där ute, som delar med er av era liv, som finns där och stöttar mig i mitt liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
:)
Tack själv! Jag kikar in hos dig i stort sett varje dag och gillar det du skriver. Ibland gråter jag en skvätt och ibland skrattar jag för mig själv.
Tänk att jag tom tycker mig "känna" dig lite. Kanske är det helt tokigt men det känns liksom bra att få ta del av ditt liv och dina funderingar. Jag läser ofta bloggar och kan komma på mig själv att tänka att jag nog ändå gillar personen bakom bloggen. Så är det här! Så tack!
Tack så jätte mycket för dina ord. Jag blir jätte glad varje gång jag läser dom. (Jag kan naturligtvis inte låta bli att läsa kommentaren en gång i timmen typ. ;)
Skicka en kommentar