Idag ringde (äntligen) min alldeles för upptagne neurolog upp. Bland det första han sa var att han skulle hämta sin fru vid tåget om nio minuter, men att hon var van vid att han var försenad så det var inget problem.
Vi diskuterade först FK och min strategi för att nollställa min sjukpenning. Han tyckte att strategin var bra, men lät samtidigt lite bekymrad över att jag skulle jobba så mycket. Han sa också att han redan skrivit i min journal att han inte tyckte att mitt medicinska tillstånd medgav arbete ens på halvtid just nu, men att FK i princip krävde det. När han sedan fick höra att jag hade migrän 25 av 31 dagar i oktober, blev han lite upprörd och sa "att så ska ju ingen behöva ha det". Jag kan inte annat än att hålla med.
Sen kom vi in på behandling. Han verkar lite tveksam till att sätta in någon av epilepsimedicinerna (antar att de har riktigt tråkiga biverkningar), utan ville istället att vi skulle prova en ny kombination. (Saroten och betablockar fungerade ju inte alls - jag mådde pest och kunde dessutom inte sova på nätterna.) Nu testar vi Saroten och Sandomigrin (en medicin speciellt framtagen för migrän, en seretoninhämmare) i en månad till att börja med.
Orkar ni hoppas och tro lite på det? Själv känner jag mig ganska blasé inför alla dessa piller...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hoppet är det sista som överger vet du väl, jag orkar hoppas hur mycket som helst, men hoppas så klart att vi slipper hoppas snart och istället kan ställa till med en stor fest :o)
Åh, jag har inte gett upp hoppet!! Du är så väl värd att få slippa den där hemska migränen.
Klart vi orkar och tror att det ska funka!
Det måste funka. Om det inte gör det så är det nästa plan som får sättas i verket. Men en sak i taget. Steg för steg.
Klart du fixar det här!
Jag håller alla mina två tummar för att du ska få ordentlig effekt av din nya behandling! Angående ep-medicin så har jag fått det mot mina humörssvängningar (nedrans allroundmedicin det där ;) och det trista med dessa är väl generellt att det tar lång tid att ställa in sig på rätt dos.
Jag hoppas med dig Ponder.
Kram!
Skicka en kommentar