Vovvan blev akut sämre vid midnatt. Så dålig att det bara fanns ett alternativ. Klockan 03:03 drog min finaste vovve sina sista andetag efter att ha fått en överdos sömnmedel.
Det gör ont. Förjävligt ont. Det tröstar lite att veta att det var rätt beslut vid rätt tid. Men hon saknas mig, så oerhört mycket och värre lär det bli i morgon...
Dottern sammanfattade det hela så klokt: "Innan var det synd om Vovvan, men nu är det oss det är synd om för att hon inte finns kvar här."
onsdag, december 30, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Åh nej....
Stor bamsekram! Jag tänker på dig!
Nej..! :0(
Många kramar till er!
Beklagar verkligen.
Massor av kramar
Oh herre gud vilka snabba vändningar livet tar! Beklagar verkligen er stora sorg och förstår att ni är jätteledsna! Vilken chock!
Många kramar!
Åh nej! Stora stora kramar till er! Att förlora djur är att förlora familjemedlemmar.
NämenNEJ! Jag håller med dottern. Klok tjej!
MÅNGA kramar även från mig.
Vad ledsen jag blir... Stackars er. Ja, din dotter sa det så klokt.
Kan inte lindra eller hjälpa något men jag tänker på dig och skickar en stor kram!
Hörde av Annika nu när jag kom ner. Beklagar så sorgen! förstår att saknaden är enorm. Stor kram!!! (om du orkar med sushilunch så kan jag nästa vecka då S är hemma)
Massor med kramar till er :(
Stor kram till dig!
Klokt sagt av dottern!
Kram!
Så otroligt tråkigt! Jag beklagar sorgen efter Vovvan.
Kramar!
Skicka en kommentar